När jag blickar tillbaka på 2018, så har jag jobbat och prioriterat hundarna med agilitytränining samt utställningsträning. Inprincip varje helg under sommaren har vi varit iväg på agilitytävlingar/ utställningar eller både och under samma helg. Så vi har då delat på oss och tagit varsin hund och tävlat.
Det var under 2018 som det gick allt sämre på utställningarna för Nea. Hon fick mestadels VG och ett G, då kände vi att vi att utställning kanske inte var Neas grej. Att vi mer skulle satsa tiden på agilityn, vilket vi gjorde. Chivas har fått tävla sjukt mycket agility under året!
Under 2018 har Chivas haft 47 starter. Där:
10 varit felfria.
8 pinnar.
I mål 21 gånger (kan vara 5 fel, eller mer men inget diskat lopp).
Så 26 diskade lopp. Tycker Chivas haft ett fantastiskt år!
Chivas första officiella agilitytävling var den 1/10-2017. Den 8/9 tog han den sista pinnen som behövdes för att ta sig till klass 3. Så på 11 månader har vi tagit oss från klass 1 till klass 3. Så stolta över mitt team!
Sedan tog även Nea sin allra första pinne under sommaren. Vilket agilityår vi haft <3
Den 20e Juli tog jag ett graviditetstest som visade positivt <3. Hade sagt till Johan innan att är jag inte gravid så är jag sjuk eller så. För jag kände rätt så fort att min kropp inte var som den brukade. Under semestern tog jag så många powernaps, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Så den 12 November gjorde vi ultraljudet tillsammans, där vi fick veta att vi skulle få en flicka tillsammans. Innan vi la oss en kväll så pratade vi vad hon ska få för namn, vi kollade på en gemensam lista och skrev ner 5 namn. Sedan skulle vi berätta namnen för varandra, vilket vi gjorde och utav 5 namn hade vi 1 gemensamt: Nicolina <3 Sedan får vi se om det blir det namnet eller något helt annat.
Så 2018 har jag varit hundarnas år, men även vårt lilla mirakel <3 Som inneburit att jag varit rätt trött av mig under det här året. Men det finns en anledning till det så <3 Men ett helt fantastiskt år på alla sätt!
